När jag var barn planterade vi hemma på gården vid mitt barndomshem en ek. Min ena syster hade fått plantan i pris i någon tävling och den planterades på vinst och förlust eftersom vissa påstod att vi har för kallt för att en liten svag ekplanta skall klara vintern. Men den växte långsamt och sakta men säkert blev den större och större. Jag minns att jag började vänta på att den skulle bli så stor att jag kunde börja klättra i den. Men när den började uppnå sådana höjder tyckte jag inte att det var så roligt att klättra i träd längre. Jag blev stor innan trädet blev det, men istället får mina barn leva min klätterdröm i mommos och moffas klätterträd. Nu är det över 10 år sedan jag flyttade hemifrån, men i helgen fick jag för mig att klättra i det stora trädet på baksidan av gården. Så dit i trädet klättrade jag med min kjol, men eftersom jag blivit lite höjdrädd vågade jag inte mig så högt upp.
Och kjolen ja. Jag är glad att vi inte har skoluniformer i vårt land, men jag kan tycka att veckade uniformskjolar är lite snygga. Eftersom jag älskar att ha kjol även på hösten ville jag sy en höstkjol åt mig. Jag är svag för rutigt, har alltid varit det och detta tyg beställde jag från buttinette redan i våras, mest bara för att det var rutigt och billigt - en oslagbar kombination. Det blev vår och sommar och tyget lämnade att ligga i min hylla i väntan på hösten.
När jag sedan fick förtroendet att tillhandahålla svägerskans mönstertidningar medan hon och hennes make, Jonathans bror, vistas utomlands ett år fanns mönstret i en av hennes tidningar så jag skred till verket med min rutiga, veckade höstkjol och I love it. Den kunde ha varit lite tajtare över höften, men det kan jag ju åtgärda ifall det blir flera.
Så Säde: Om du i Namibien läser det här, vet du att dina tidningar inte dammar. De används och jag tackar för lånet så här på förhand.
Mönster: Suuri Käsityölehti 11-12/2004
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar