Stilla vi sörjer, med glädje vi minns

Jag hade skäl att närvara på en begravning i fredags. Min mans farfars fru har gått bort och hon har varit som en farmor för min man och hans syskon. Vi var lite halvförkylda, men i så pass gott skick att vi kunde närvara.

Jag har länge önskat sy "den lilla svarta" till mig och nu bestämde jag mig för att sy den till detta tillfälle. Jag efterlyste passande mönster av syjunittisarna och Heidi dök upp med en prickig klänning. Hon hade sytt den och jag prövade den och den satt perfekt. Jag brukar aldrig passa in i mönstertidningarnas måttabeller. Jag brukar alltid behöva göra diverse olika ändringar, men den här modellen satt perfekt utan minsta lilla ändring. Tyvärr var ju Heidis klänning i helt fel färg för en begravning, men jag hade hittat min modell och sedan hade jag bara flyt. För en gångs skull hittade jag precis det tyg jag hade föreställt mig och sydde mig precis den klänning jag föreställt mig.

Jag älskar den här modellen och den sitter perfekt på mig. Jag kommer att sy flera såna till mig, men då i ett gladare tyg.