Baströjor

Tröjor behövs alltid. När jag besökte Laihela med en vän från syjuntan för ett par veckor sedan hittade jag Lillestoffs tyg med tvättbjörnar på. Eftersom det länge varit slut i de flesta webbutikerna passade jag på att köpa hem det då jag visste att Melvin skulle tycka om det.

Själv tycker jag om det av den orsaken att trädstammarna gör den lite randig på längden.

Den passar så bra åt Melvin för en av tvättbjörnarna läser en bok och läsningen har börjat flyta på riktigt bar för Melvin nu. Det öppnas nog nya möjliheter när han kan börja läsa.

Mönster: "Raide", Ottobre 6/2012
Storlek: 128

Malte fick också en ny tröja. Tyget är beställt från Lillestoff i Tyskland. "Vrrom, Vroom racerbil" sjunger han alltid när han sätter på den.

Den är så behagligt blå och passar bra ihop med ett par av hans favoritbyxor som är röda.

Den röd-vit randiga resåren är beställd från Kestovaippakauppa.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116

Enfärgad bekvämlighet

Som i alla sammanhang finns det alltid vissa människor man på något sätt dras mera till än andra. Så är även fallet i syjuntan. Jag kan uppriktigt säga att jag tycker om varenda en av de människor som är där, men vissa av dem hittar man mera gemensamt med och då också, i viss mån, umgås med även utanför syjuntans tillfällen. Heidi är en av dem. Heidi och jag fastnar ofta för samma typer av mönster och har lite liknande kroppsform så det brukar oftast gå att utgå från att det som sitter bra på henne sitter också bra på mig. Det är ofta till Heidi jag går för att få tips och ideer hur jag ska lösa saker och det är också hon som är en av de få som jag kan tänka mig att visa mina misslyckade projekt åt. Ibland kan jag ändå våga mig på att sy något som inte suttit bra på henne och ändå ha en tro på att det ska sitta bra på mig. Onion 2041 är ett sånt mönster.

När jag hälsade på hos Heidi i slutet av sommaren visade hon ett misslyckat projekt och suckade och sa: "Men det sitter inte som det ska". Jag vet inte varför jag där och då bestämde mig för att sy en egen version av samma mönster och få den att sitta. Kanhända var det i hopp om att faktiskt få den att sitta, för det var onekligen något med modellen som kändes som något jag gärna skulle ha på mig. Här är min version av Onion 2041...

Det känns som att den sitter bra på... den blev i alla fall bättre än jag hade vågat hoppas efter Heidis misslyckade variant. Jag förlängde min vana trogen tygdelen över bysten. Jag förkortade sedan själva klänningen rejält och gjorde ett mera tunikaliknande plagg framom en klänning. Jag gillar verkligen den här och har hunnit använda den mycket redan. Jag kommer helt säkert att sy en variant med korta ärmar också. De små rynkorna mitt fram och vid ärmarna gör den lite söt. Jag känner ändå att den saknar något och jag tror att jag får den känslan av att den är enfärgad. Jag tänkte länge sätta en fejk knapplist med några färgglada knappar för att piffa upp det enfärgade, men sedan tänkte jag om. Eller egentligen var det Heidi som tänkte om när jag talade med henne i telefon om saken. Den får vara som den är, men jag kan variera helhetsintrycket med något färgglatt, lite längre halsband. Problemet är att jag inte äger något sådant i nuläget.

Tyget var en positiv erfarenhet. Jag ville ha ett stadigt enfärgat jerseytyg att sy den av och hittade det här bland många andra färger på Kangas-Malla. Meterpriset var några euro högre än på många andra ställen, men jag tänkte att jag ska prova det för att det ändå ofta är så att kvalitet och prishöjning går hand i hand. Och det känns verkligen riktigt bra, blir spännande att se om tyget håller färg och form när jag börjar tvätta.

Jag kan nog tro att det blir flera Onion 2041 för min del. Jag hoppas Heidi vågar ge mönstret en ny chans för det finns mycket potential i det.

Sockerbagaren i vårt hus

Sedan i höstas har vi en sockerbagare i vårt hus. Helt plötsligt började Malte, 4-åringen, be om att få baka med mig och numera är det mera regel än undantag att vi bakar en förmiddag per vecka han och jag.

I dag har han bakat för yle5, före detta fst (finlands svenska television). På våren ska det komma en programserie i Buu-klubben (barnprogrammet i fst), som heter "I mina gummistövlar" där man får följa med en 3-4 åring i ett femminuters program i något de tycker om att göra. Malte filmades i dag medan han bakade rulltårta tillsammans med mig.

Men istället för att spendera gårdagen med att storstäda hela huset inför besöket var det mera min stil att spendera en timme med att sy en bagartröja till huvudpersonen. Jag tvivlar på att buu-klubbens tittare granskar städningen av mitt kök. De är förhoppningsvis mera intresserade av Malte.

Det underbara tyget med sockerbagaren på kommer från Lillestoff. Det var ett av de få tyg jag hade med mig hem från tygloppis för en månad sedan. Jag kunde inte motstå det då det genast fick mig att tänka på Malte, min egen lilla sockerbagare som tycker så mycket om att baka och också tycker om att äta det han bakat. Då jag köpte tyget visste jag inte ens att Malte skulle komma att baka i tv, men då det blev klart kände jag att tröjan måste bli färdigt tills dess.

Jag vet vem det var jag köpte tyget av på loppiset och därför vet jag att detta 2-klass tyg kommer direkt från Lillestoffs lagerbutik i Tyskland som hon besökte i somras. Jag vet inte ens om jag sett det i någon finsk webbutik. Men det är Malte mitt i prick, både med motiv och färger. Att sedan Lillestoffs kvalitet är något av det bästa i kvalitetsväg gör tröjan till en fullträff.

Jag har en bit kvar av det som jag hoppas ska räcka till ett fram och ett bakstycke på en långärmad tröja. Jag har beställt mörkblått tyg med kringlor på att matcha det med då vi alldeles nyligen  satte in en beställning till Lillestoff med syjuntan. Men jag hann inte få det tills i dag, så det fick bli kortärm. Men med tanke på att det kan bli ganska varmt i köket när man bakar kändes det ändå okej att det blev kortärm.

Rulltårtsreceptet hade jag aldrig prövat förut, men det blev supergott. Chokladrulltårta med magofyllning.

Mönster: Ottobre 3/2010
Storlek: 116 (men mönstret är löjligt kort så jag har förlängt fållen med ca 5 cm.)

Med gemensamma krafter till en fotbollsbaby

Min systers man spelar i fotbollslag och de har haft en kvinnlig tränare. Denna fotbollstränare har blivit mamma. För några veckor sedan ringde min syster och frågade om jag kunde sy en body i storlek 68 åt en liten baby. Min syster själv skulle virka en filt som såg ut som en fotbollsplan och hon ville ha en body till det. Den skulle exempelvis kunna vara röd sa hon, eftersom lagets fotbollskläder går i rött. Jag tänkte att en röd body kan man plocka upp i vilken affär som helst, en liten baby med fotbollsmamma borde få något mera unikt än så och jag fick en idé som syrran genast nappade på.

Jag kom att tänka på resterna av Melvins fotbollströja. Kunde månne de resterna räcka till en babybody i stl 68? Jag fixade och vände på mönsterdelarna av och till, men hur jag än vände och svängde fick jag en ärm för lite. Jag hann sucka och tänkte att det strandade där, jag skulle bli tvungen att sätta en ärm röd. Men så gick jag till min kära syjunta och undrade om någon annan händelsevis hade beställt av det där tyget och om denne någon skulle råka ha en bit kvar som skulle räcka till en bodyärm i storlek 68 och jag fick napp. Det fanns en och hon hade kvar en hel del av tyget. Så jag fick hela bodyn av fotbollstyget. Eftersom lagets fotbollsdräkt är röd så fick det bli röd mudd och röda tryckknäppen och visst blev det ett sött litet fotbollskit åt en liten babytjej?

Filten har alltså min äldsta syster virkat enligt eget huvud. Hon hade nog inget mönster hon följde utan hade skissat upp den på ett papper bara. Visst är den fin? Hon är duktig på att virka den där systern min.

Till filten sydde jag en body i storlek 68 av liandlos fotbollstyg. Mönstret är mitt eget utarbetade.

Jag tror jag ska hitta på något stickat att få i utbyte mot bodyn. Jag tycker inte om att ta betalt, hon får hellre sticka något åt mig. Det är så roligt att man kan komplettera varann. Tillsammans kan man göra så mycket fint.

Kläder för innejumppa

På innejumppa ska man väl vara rätt klädd för tillfället och Melvin har med följande plagg i jumppapåsen:

En bekväm t-skjorta och bekväma byxor man kan röra sig i.

Tyget till Melvins tröja blev beställt redan på våren, men jag kom aldrig riktigt till skott med att sy ihop den utan fick fart på sömnaden först nu då jag behövde kolla hur mycket tyg jag hade kvar för ett annat projekt. Tyget som ser ut som en fotboll är från Liandlo.

Jag kantade tröjan med klarblå mudd eftersom jag på sy-lan i september sydde de klarblå trikåbyxorna enligt "Chillax"-mönstret. Enkelt och skönt att jumppa i på skolans gymnastiktimmar.

Mönster:

Tröja:
"Raide", Ottobre 6/2012. Jag förkortade den till kortärm, men mönstret är välsittande.
Storlek: 128
Byxor: "Chillax", Ottobre 1/2013
Storlek: 122

Lady in red

Oktober har ganska lång varit en månad då jag satsat på att sy till mig själv. Jag hade hittat självförtroendet, glädjen och lusten att tillverka till mig själv. Men så tog jag itu med detta projekt och hela den inställningen omkullkastades. Den förhatliga tröjan som stötte på problem efter problem. Sprättaren har varit i lika flitig användning som symaskinen om inte mera. Som jag avskytt och varit less på detta numera underbara plagg. För nu tycker jag den är alldeles fantastisk och jag är glad att jag tog mig tid att sprätta och göra om flera gånger om för jag fick den till sist som jag ville. Nu tycker jag om denna röda sak mest av allt i min garderob.

Först börjar vi med tyget: Efter att jag hade sytt min första "Martha" kom jag ihåg att jag sett det här blommiga tyget och jag såg framför mig hur fint det skulle bli. Jag skulle satsa i ett ordentligt kvalitetstyg till mig själv. Tyget med blommor heter "Sakura" och går ton i ton ihop med "Dotties" tyget, båda från Lillestoff. Jag beställde hem det, men drog mig för att sätta igång med rädsla för att göra något fel med det dyra tyget för det här skulle ju bli så bra. En kväll tog jag mod till mig och klippte till och gjorde miss nummer 1. En riktig dundermiss och nybörjarmiss. Jag klippte inte till tyget på det mest fördelaktiga sättet om man säger så, så jag fick för lite och fick beställa till.

Nåja, när jag fick mera tyg skulle jag börja sy. Först sydde jag ihop delarna fel så att yttertyget på framfickan hamnade på baksidan, vet inte hur jag tänkte där. Men det var ju ändå relativt lätt att åtgärda. Jag sydde vidare och kom till det första provningstillfället. Jag drog frimodigt på mig min Sakura och hade alldeles för mycket tyg över bysten så att sömmen som skulle komma under brösten var i midjehöjd istället. Att det ska vara så svårt att få till det, jag hade ju sytt en annan enligt samma mönster förut utan några som helst problem. Nu gick allting fel och det såg bara galet ut. Jag funderade allvarligt på om tyget innehöll någon form av förbannelse för jag höll på att bli riktigt less på hela alltihop. Att det ska vara så svårt, det skulle ju bli så bra. Jag drog av mig den avskyvärda och olycksdrabbade tröjan och slängde den i en hög på golvet. Jag skulle aldrig se på den igen. Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan och hade kunnat klippa sönder den på direkten. Melvin uppmanade mig att sätta bort den ett tag och tänka på nåt annat, så jag lugnade ner mig med att läsa en saga för honom.

Men i morse tog jag tag i sprättkniven, sprättade upp i princip allt och klippte bort ca 4 cm av bröstdelen, sydde nya veck och började om på nytt. Jag hamnade att sprätta så mycket eftersom bakstycket är helt, dvs det finns ingen söm där. Jag tog mig genom tillverkningen steg för steg och se så bra det blev!

Jag är så glad att jag orkade bemöda mig om att sprätta och göra om för nu är den alldeles ljuvlig och underbar. När jag började fundera över var det gick fel och hur jag plötsligt kunde ha för mycket tyg över brösten då jag inte hade det problemet med den förra jag sydde kom jag fram till att jag tror att jag efter den förra förlängde själva mönsterdelen på papper med ca 5 cm. Nu förlängde jag bara av gammal vana 5 cm till, varpå jag fick sömmen nästan i midjan i stället och alldeles för mycket tyg.

Note to self: förläng inte bröstdelen på nästa Martha! Men nu blir det nog ingen Martha på ett tag. Jag tror jag ska satsa på busenkla barntröjor och bodyn utan konstigheter. En och annan trikåklänning till mig själv har jag också i högen med tillklippta saker.

Men jag är galet nöjd med den här "Sakura" tröjan min och Melvins kommentar kommer jag att bära med mig då han tittade på mig och  sa: "Mamma, den där är jättefin på dig. Nu fick du nog till det på bästa sätt".

Så enkelt, så snyggt.

Ibland får jag kommenataren "Nog är du duktig att sy". Och med tanke på mitt förra inlägg, så visst, man går framåt och lär sig och visst måste du ha en viss kunskap för att få det snyggt. Men ibland tycker jag att hälften är vunnet bara med ett snyggt tyg. För du kommer långt på ett snyggt tyg.

Den här tröjan har blivit en storfavorit för Melvin. Nosh organics fantastiska skotrar finns i flera färger. I somras fanns tyget med röda skotrar på ljusblått botten och Melvin hade en t-shirt av det tyget. Den blev flitigt använd, men är kortärm. Jag försökte leta efter den tröjan här i bloggen, men den har nog inte blivit dokumenterad. Nu i höst kom det nya färger och jag föll för den här saffransgula med ljusblå skotrar. Egentligen hade jag kunnat köpa hem varenda färg av tygen, men den här fastnade jag mest för i och med att jag tänkte den åt Melvin. Jag faller ofta för gult när det gäller honom. Med ljusblå mudd i halshål och ärmslut är den jätte fin tillsammans med ett par ljusa jeans han har (inte dem på bilden).

Ett beprövat mönster, ett snyggt tyg och en passande mudd och vips har man en snygg tröja. Så enkelt, så snyggt.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116 (bredd) 128 (längd)