From zero to hero

Här runt jul började de flytta in hos oss, en i gången i form av teckningar och legobyggen, de där som kallas superhjältar. Batman, Stålmannen, Spindelmannen och alla deras polare. I samband med det framkom också en önskan om en Batmantröja. Den där Batmantröjan har de senaste veckorna sakta men säkert tagit form i mitt huvud. I går uteblev våra gäster på grund av sjukdom och jag såg min chans att förverkliga äldsta sonens önskan om en Batmantröja. Jag vet att jag kunde ha stövlat in till h&m och tagit ett varv vid barnavdelningen och antagligen hittat något av värde. Men jag hade en idé i mitt huvud om att förverkliga hans önskan genom en teknik jag prövade på för ca 10 år sedan. Så jag tog fram svart tyg, en batmanlogo och en flaska klorin. Gårdagens program blev klorinblekning...

Eftersom de har "kom som du vill"- dagen i skolan i dag ville han gå till skolan som Batman och jag insåg min plötsliga tidsbrist i går kväll. Jag klippte till en tröja och insåg att den måste tvättas efter klorinblekningen och därför kunde jag inte bleka framstycket innan tröjan var ihopsydd. Det resulterade i att jag måste sy ihop tröjan först och bleka efteråt så jag skulle hinna tvätta den och den skulle hinna torka. Som ett tips kan jag säga att det skulle vara smartare att bleka först och sy ihop sedan. Jag var tvungen att skydda alla andra delar så gott det gick för kommer det en enda droppe klorin bleks det. 

Melvin hade höga förväntningar på sin tröja och ett tag där såg det inte alls bra ut... det såg precis ut som att klorinet krupit in under plasten och det var bara en enda suddig röra alltihop. Jag blev så arg på mig själv och Melvin hann få syn på tröjan i det läget och det resulterade i tårar och besvikelser. Det var ju ingenting i hans ögon... Jag var verkligen inte glad och han var rent ut sagt upprörd. Han tyckte i det läget att jag inte kunde någonting, jag var inte populär. "Jag vill vara Batman i morgon" sa han med tårarna i ögonen. Jag slängde den i tvättmaskinen för att tvätta ur det sista klorinet och hade nog vid det laget gett upp hoppet om att få killen nöjd. Jag började överväga att klippa sönder en av mina gråa tröjor och applicera logon på. Jag ville verkligen ge honom möjlighet att vara Batman. Vad som sedan hände i tvättmaskinen förstår jag inte riktigt, men då den kom ut var den otroligt häftig, i mina ögon, men framför allt i Melvins ögon. "Wow, otroligt häftig utbrast han. Ingen annan har en sån Batmantröja. Jag kan ju nästan inte slita blicken från den där"! Plötsligt var mamman som misslyckats en hjälte.

I went from zero to hero och jag förstår faktiskt inte vad som hände i tvättmaskinen för den såg verkligen inte bra ut när jag la dit den. Det var bara en enda röra alltihop, absolut inga tydliga konturer runt fladdermuslogon, bara en suddig och odefinerbar röra.

Med lite extra tillbehör vi fick tag i ur hans farmors utklädningslåda och en svart tygbit till mantel gick han glad och nöjd som han ville till skolans "kom som du vill" - dag. Och en känsla av triumf och välmående spred sig i min kropp, det lyckades i alla fall.

Hur gjorde jag då detta? För eget kom ihåg och som tips till andra gjorde jag så här: 

Klorinblekning är lite som tygtryck fast tvärtom. Du täcker för det du vill hålla svart (i mitt fall) och bleker runt omkring. Jag använde mig av helt vanlig bokplats och skar ut fladdermuslogon med en papperskniv, måttade och klistrade fast bilden på tröjan. Jag hade på en finsk blogg läst lite beskrivningar jag utgick från, men jag ville verkligen bleka runt logon och det blev inte tillräckligt tydligt med utspädd klorin så jag använde mig av 100% klorin och en pensel och målade ca 1 cm runt logon. Efter det blandade jag i en sprutflaska ett förhållande på ca 70 % klorin och 30% vatten och sprayade över hela framstycket. Efter det duttade jag ännu lite här och var med 100% klorin.

 

Jag lät det torka en stund (typ 10 - 15 minuter) och sköljde sedan ur klorinet i ljummet vatten innan jag slängde den i tvättmaskinen. När den sattes i tvättmaskinen såg den som sagt inte mycket ut för världen, men något hände där inne sedan och den blev sista slutligen riktigt bra. 

Klorin är faktiskt inget att leka med, det är frätande så använd skyddshandskar och håll barnen borta då du håller på! Och du får räkna med att badrummet börjar lukta simhall efteråt. Läs gärna dess användningsföreskrifter (på finska) innan du börjar. Jag blev rädd efter att jag läst de där föreskrifterna, jag tyckte att det verkade jättefarligt, men det var inte så farligt. Men spännande för har du en gång blekt går det inte att göra om om det blivit fel. 

Good old nuffield

Hemma vid mitt barndomshem i den röda ladan med de gula dragdörrarna står en gammal Nuffield traktor av årsmodell 1967. En gammal traktor utan hytt och som en gång har varit röd, men numera bleknat rejält i färgen för i Maltes ögon är den orange.

En av de finaste barndomsminnen jag har är när jag, pappas flicka som jag var, varje sommar fick vara med när pappa försökte få igång den gamla, rostiga traktorn. Startlåset hade på något vis rostat ihop eller gått sönder så man kunde liksom inte bara vrida om nyckeln för att få den att starta utan den skulle dras igång med en annan traktor och därför var ofta min farbror Nisse med vid detta tillfälle. Det där ljudet när Nuffield väl gick igång har etsat sig fast i mitt minne. Den där spänningen som låg i luften när den gamla traktorn började låta om sig var en spänning fylld av glädje och förväntan... skulle den orka starta eller inte den här sommaren? Den gick alltid igång, ibland på första försöket ibland på tredje ibland på åttonde försöket, men förr eller senare startade den. När den låtit om sig en stund fick jag hoppa upp i pappas knä där han satt på den sönderslitna sitsen och köra en liten sväng med den. Jag älskade den stunden när jag fick sitta i tryggheten hos pappa på den där traktorn, bara jag, utan syskon och låta håret fladdra i vinden.

Sen jag flyttade hemifrån vet jag inte om pappa har haft igång Nuffield. Men jag hoppas att han vill försöka starta den igen när det våras för nu är det Malte som är intresserad av moffas Nuffield. Malte gillar traktorer, speciellt moffas traktorer eftersom han, liksom jag var "pappas flicka" är "moffas pojke". Malte är dock lite tudelad i sitt förhållande till Nuffield . Han tycker den är lite häftig då den inte har någon hytt och ser så gammal ut. Men han är samtidigt lite rädd att den ska ha för mycket ljud när den startar.

I början på december såg jag att Royal-tuote skulle få in ett tyg med "Nuffield" på och jag blev så till mig och full av nostalgi att jag bara måste få det tyget till Malte. Dessvärre sålde det slut lika snabbt som det kom in och jag blev utan. Men några veckor senare fick de in ett nytt parti och nu hann jag få det. Det låg länge i hyllan... men lagom till klubbfotograferingen fixade jag ihop en tröja till honom.

Den blev ju en favorit direkt. Svart brukar sällan vara mitt förstahandsval, men i det här fallet vann barndomsminnen och nostalgi över färg och jag överväger att sy en t-skjorta till mig själv av samma tyg om jag skulle få tag i mera av det.

Resårfärgen jag valt här är en ny favoritfärg. Den heter "poltettu oranssi" (bränd orange) och är beställd från Kangastukku.

Mönster: "Bat T-shirt" (förlängd ärm) Ottobre 3/2008
Storlek: 116

Jag har ibland en stilla önskan om att pappa skulle vara intresserad av och ta sig tid till att restaurera upp Good old Nuffield. Den där gamla traktorn är nostalgi på hög nivå och jag tycker han kunde försöka få den uppsnyggad och köra omkring i byn med den... för sin egen nostalgis skull, för Maltes och för min skull. I sommar vill jag ta en tur med den gamla röda traktorn... om den bara går igång.

Bilden hämtad från Wikipedia

En Simone

En av syjuntans medlemmar flyttade bort från staden för ett bra tag sedan, men hon dyker upp oftast då vi har Sy-lan och vid senaste sy-lan  när vi skulle iväg på frukost hade hon en så fin tröja på sig att flera kommenterade och frågade vad hon hade för mönster. Det visade sig att mönstret var hennes eget och vi var flera som ritade av det. Det gjorde även jag och en efter en dyker Simonetröjorna upp i vår syjuntegrupp. Det är en ny vardagsfavorit som jag mer än gärna sätter på mig och flera kommer jag att sy upp för det är en så skön och lättsydd modell.

I den här varianten är tyget som kommer från Nosh helt underbart mjukt och skönt. Modellen är lite längre baktill. Jag prövade första gången nu att kanta halshålet med framilonband som jag blev tipsad av en syjunttis. Jag sydde fast framilonbandet från avigsidan. Sedan vek jag in sömsmånen, pressade försiktigt och sydde ner fållen. Det blev riktigt snyggt och jag kommer att använda den tekniken igen. Framilonbandet klippte jag ca 1,5 cm kortare än själva halshålsöppningen. Snyggt, bekvämt och ett underbart basplagg.

Mönster: Simones

Vänskap i polarnatten

Egentligen hade pojkarna inte så stort tröjbehov nu just. Men det hade känts väldigt ologiskt och märkligt att sy t-skjortor till sommaren av ett tyg som heter "Polar night". Ett sånt tyg måste ju användas på vintern.

Jag får bara positiva vibbar av det här tyget. Det beställdes från JNY i Sverige nästan genast då det kom till försäljning och lika snabbt som det kom tog det slut kändes det som. Tyget är designat av finska Sari Ahokainen, som också designat en del tyg för Lillestoff. Det är gjort av ekologisk bomull och jag fick slutligen så mycket av tyget att jag blev alldeles till mig. Jag skötte om en sambeställning från syjuntan och eftersom det var jag som beställde det kom tyget till mig. 2 meter tyg skulle delas och när jag klippt bort  metern som någon annan skulle ha hade jag bara en dryg 50 cm bit kvar. Jag mailade dit och berättade läget och jag fick lämna med den bit jag hade samtidigt som de sände en ny meter till mig, så jag hade 1,5 meter plötsligt. Jag blir så glad när kundservicen fungerar. Alla gör vi misstag, det är hur man reder upp misstagen som betyder något och jag är så glad att de rättade till misstaget för annars hade jag inte fått det att räcka till två tröjor.

Nu hade jag mycket tyg och medan jag sydde pojkarnas tröjor fick jag en rosa vision. Jag bara var tvungen att kombinera detta tyg med rosa mudd, jag bara måste. Och jag kom att tänka på en dotter till en nyfunnen vän. Jag ville sy en body för att jag älskar att sy dem och syr inga bodyn åt Milo längre då han blivit så stor.

Mamman till den här lilla flickan har blivit min vän i polarnatten, hon är min morgonväninna. Vi träffas en kort stund så gott som varje morgon när vi för våra barn till skolan för att vi delvis går samma väg och hon har blivit en människa jag kommit att tycka mycket om. Vissa människor känner man bara att man fungerar med och också känner att man vill bjuda in i sitt liv och också delge de saker man upplevt som inte varit så roliga. Det är en intressant känsla som infinner sig när man plötsligt bara märker att man pratat på i nästan en halvtimme om allt möjligt och inte ens tänkt på att man för ett par månader sedan inte ens kände den här kvinnan annat än till namnet och vems mamma hon var. En fin människa som jag en tidig morgon kan bjuda in på spontankaffe och tårtrester fastän hemmet inte är i toppskick. En människa som gjort mitt liv mycket rikare. Jag är glad och tacksam över att våra vägar korsats.

Tröjorna:
- Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med lång ärm), storlek 92
- Bat T-shirt, Ottobre 3/2008 (med lång ärm), storlek 116

Bodyn: Eget mönster, storlek 80

Om Milo vore ett tyg...

...skulle det se ut så här:

Lillestoffs tyg har fångat mig. Jag älskar att sy i deras kvalitet och de flesta av deras tyg har fantastiska printrar. Jag tycker om många av deras tyg och fastän man inte tycker om alla deras tyg är utbudet hos dem numera så stort att du säkert hittar några du tycker om. Det här med noshörningar på var Milo mitt i prick. Först och främst är brun och ljusblå en färgkombination som alltid gör mig svag. Randigt är en annan svaghet hos mig och jag tänkte genast på Milo när jag såg det för han passar i ljusblåa nyanser.

Mönster: Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med långa ärmar)
Storlek: 92

Stjärnor som värmer

Ofta är steget från idé till färdig produkt rätt långt. Jag visste redan när det blev höst att Malte kommer att behöva en fleecetröja. Tyget köpte jag hos Ahkera Liisa i Laihela i oktober, men först först förra veckoslutet fick jag den sydd. 

Det här fleecetyget är ett av de mjukaste och skönaste fleecetyg jag stött på. Tyg med stjärnor på brukar oftast vara ett väldigt säkert kort. I det här fallet var det mest frågan om vilken färg på tyget jag skulle välja eftersom det fanns många fina färger. Att jag valde grönt blev en liten överraskning för mig själv också. Grönt är inte förstahandsvalet när det gäller Maltes kläder och jag var väldigt nära att ta orange. Men nu blev det grönt. Jag valde att sätta blixtlås i kontrastfärg och valde en klarblå färg. Jag lämnade fållen i ärmsluten lite väl långa och har dem nu uppvikta. Men då finns det ju växtmån.

Mönster: Ottobre 6/2008
Storlek: 116

För en varmare vardag

Jag fullkomligt älskar vintern! Jag älskar rimfrost i håret, rödrosiga kinder och knastret under skorna. Jag har bara väntat på snö och minusgrader. Jag hade kanske inte önskat mig riktigt så här kallt ändå, där runt -7 kunde vara passligt. Men jag skulle alla gånger välja -20 hellre än +5 och regn i januari. Jag älskar de fyra årstiderna som finns i detta land. Jag vill inte vara utan sommaren, men jag vill inte heller vara utan vintern. Och de brukar ju säga att det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Och kläder för en varmare vardag har jag fixat.

Jag har haft för mig att merinoull är sånt man syr till underställ, att ha närmast kroppen. Jag har sytt underställ åt barnen för vinterbruk tidigare år, men så slog det mig plötsligt att man kan väl ha det som en tröja också. Nog ska det väl värma den vägen också och är det riktigt kallt kan man ju ha undertsället under och en merinoulltröja utanpå också. Eftersom jag på senare år blivit svag för harlekinmönstrat bestämde jag mig för att beställa hem lite harlekinmönstrad merinoull i två lite olika färgställningar från Myllymuksut och min plan var varsin kofta åt de två äldsta:

Tyget fanns i flera olika fäger och jag skulle gärna ha dem alla, men jag fastnade för de mest diskreta trots att jag annars tycker väldigt mycket om färg. Melvin fick en svart/grå variant och Malte fick en svart/naturvit version. Jag hade en vision om en kofta med huva och knäppning fram. Jag valde därför att sy ett mönster jag sytt förut och som jag visste att skulle passa på dem. Jag har återigen använt mig av ett mönster anpassat för ett smalt barn till Melvins tröja, medan Maltes är sytt enligt ett mönster för normalbyggda barn. Istället för bara ett sprund klippte jag upp hela framstycket längs mittlinjen. Jag satte enfärgad svart trikå på insidan i båda huvorna. Annars är koftan ofodrad.

Jag hade sett de allra tjusigaste tryckknäppen med stjärnor på hos Käpynen och de kände jag att jag absolut måste ha istället för blixtlås.

Malte går omkring och säger att merinoull är ett så skönt material så åtminstone hans kofta fick med beröm godkänt. Melvin sa inte så mycket, men han satte nog den gärna på sig. I hans värld hade den nog varit coolare om jag fått inbakad nån Batmanrelaterad detalj i tröjan. Det ligger högt på hans önskelista nu, en tröja med Batmanlogon på och helst också ett par byxor i samma anda. I mitt huvud har jag redan sytt den tröjan, i verkliga livet hoppas jag hinna med något sånt inkommande vecka.

Mönster: Ottobre 4/2012
Storlek: 116 (normalbyggt barn), 128 (smalt barn)