Good old nuffield

Hemma vid mitt barndomshem i den röda ladan med de gula dragdörrarna står en gammal Nuffield traktor av årsmodell 1967. En gammal traktor utan hytt och som en gång har varit röd, men numera bleknat rejält i färgen för i Maltes ögon är den orange.

En av de finaste barndomsminnen jag har är när jag, pappas flicka som jag var, varje sommar fick vara med när pappa försökte få igång den gamla, rostiga traktorn. Startlåset hade på något vis rostat ihop eller gått sönder så man kunde liksom inte bara vrida om nyckeln för att få den att starta utan den skulle dras igång med en annan traktor och därför var ofta min farbror Nisse med vid detta tillfälle. Det där ljudet när Nuffield väl gick igång har etsat sig fast i mitt minne. Den där spänningen som låg i luften när den gamla traktorn började låta om sig var en spänning fylld av glädje och förväntan... skulle den orka starta eller inte den här sommaren? Den gick alltid igång, ibland på första försöket ibland på tredje ibland på åttonde försöket, men förr eller senare startade den. När den låtit om sig en stund fick jag hoppa upp i pappas knä där han satt på den sönderslitna sitsen och köra en liten sväng med den. Jag älskade den stunden när jag fick sitta i tryggheten hos pappa på den där traktorn, bara jag, utan syskon och låta håret fladdra i vinden.

Sen jag flyttade hemifrån vet jag inte om pappa har haft igång Nuffield. Men jag hoppas att han vill försöka starta den igen när det våras för nu är det Malte som är intresserad av moffas Nuffield. Malte gillar traktorer, speciellt moffas traktorer eftersom han, liksom jag var "pappas flicka" är "moffas pojke". Malte är dock lite tudelad i sitt förhållande till Nuffield . Han tycker den är lite häftig då den inte har någon hytt och ser så gammal ut. Men han är samtidigt lite rädd att den ska ha för mycket ljud när den startar.

I början på december såg jag att Royal-tuote skulle få in ett tyg med "Nuffield" på och jag blev så till mig och full av nostalgi att jag bara måste få det tyget till Malte. Dessvärre sålde det slut lika snabbt som det kom in och jag blev utan. Men några veckor senare fick de in ett nytt parti och nu hann jag få det. Det låg länge i hyllan... men lagom till klubbfotograferingen fixade jag ihop en tröja till honom.

Den blev ju en favorit direkt. Svart brukar sällan vara mitt förstahandsval, men i det här fallet vann barndomsminnen och nostalgi över färg och jag överväger att sy en t-skjorta till mig själv av samma tyg om jag skulle få tag i mera av det.

Resårfärgen jag valt här är en ny favoritfärg. Den heter "poltettu oranssi" (bränd orange) och är beställd från Kangastukku.

Mönster: "Bat T-shirt" (förlängd ärm) Ottobre 3/2008
Storlek: 116

Jag har ibland en stilla önskan om att pappa skulle vara intresserad av och ta sig tid till att restaurera upp Good old Nuffield. Den där gamla traktorn är nostalgi på hög nivå och jag tycker han kunde försöka få den uppsnyggad och köra omkring i byn med den... för sin egen nostalgis skull, för Maltes och för min skull. I sommar vill jag ta en tur med den gamla röda traktorn... om den bara går igång.

Bilden hämtad från Wikipedia