Plötsligt händer det

Jag är ingen stickare jag. Jag tycker det är tråkigt, enformigt och tar alldeles för länge innan man ser resultat. Då de andra i min syjunta pratar garn, modeller på koftor, stickor och garnaffärer låter det lite som hebreiska i mina öron. Jag vet inte vad "magic loop" är för nåt och jag kan inte sticka sockor från tårna upppåt, bara på det vanliga sättet som min mamma har lärt mig. Jag känner inte att jag måste sätta mig in i det heller, en hobby ska vara rolig och inget man känner att man måste göra. Många gånger har jag tänkt att jag vill sticka, men när jag sätter mig ner med en stickning känner jag att jag verkligen inte vill och sätter bort det tillbaka. Samtidigt kan jag tycka att det skulle kunna vara en rolig hobby det är ju liksom lite lättare att ta med sig än symaskinerna och lite avkopplande kan det faktiskt vara att sitta och sticka i soffan framför tv:n. Olympiska spelen i tv gör nåt med stickhumöret och plötsligt händer det bara... det händer att man ser resultat och får något färdigt.

En pippitröja till Malte hade jag bestämt mig för att sticka i somras. Jag stegade frimodigt in till en handarbetsaffär i juni och köpte garn. Nu har jag den färdig:

Det tog kanske lite för länge för mig att göra den klar. Jag stickade för en 4-åring, men insåg att han nästan kommer att vara 5 år innan jag får den färdig så jag stickade delarna något längre än beskrivningen och märker att jag kunde ha gjort den ännu längre. Han fyller 5 år i april. Jag förälskade mig i den petroleumblå färgen och valde att randa med brun och vit.

Om jag fått kläm på det här med att sy snygga sprund kan jag inte påstå det samma här. Sprundet blev inte alls snyggt om man jämför med vad många andra åstadkommer, men jag tänker att jag ska inte jämföra alls. Jag har inte ett brinnande stickintresse och kan omöjligt tänka mig att jag i nuläget ska göra allt perfekt, min stickkunskap ligger inte på så hög nivå. Att sticka är inget jag prioriterar och man blir duktig på det man gör ofta och regelbundet. Mitt sporadiska stickintresse är inte alls jämförbart med mina systrars och många syjuntisars stickintresse och då kan man inte jämföra kunskapen heller. På det stora hela är jag ändå nöjd. Jag fick ju den färdig och det känns som en bedrift och vinst i sig själv.

När jag ändå var igång med stickorna och OS fortsatte snurra i tv:n stickade jag också paret till den socka jag stickade för två vintrar sedan.

Jag gillar strumpbyxor och kjol även på vintern och ville därför ha ett par ankelsockor. Eftersom de saknar ordentligt skaft behöver jag ju inte sitta och sticka ett långt skaft och det passar ju mig som snabbt vill se resultat. Den här modellen sitter otroligt bra på foten och är stickat med ett ganska tunt garn som jag i ett svagt ögonblick beställde med min syster då för två år sedan.

Nu är jag faktiskt på gång med ännu ett par sockor så visst kan jag sticka, jag tycker bara inte att det är så där jätteroligt och så fort jag hade fäst trådarna i dessa sockor tog jag fram tyg, sax och symaskin. Där känner jag mig ändå som mest hemma...

Det är väl så att somliga satsar på att skaffa sig ordentliga "knit-pro stickor" eller trästickor och vet en massa om garnkvaliteter och så. Sedan stickar de fina tunikor till sig själva, eller sjalar eller värsta mönstrade sockorna och vantarna. Jag är inte med i Ravelry och är aldrig med på en garnbeställning. Jag som stickar bara ibland nöjer mig med de metallstickor jag ärvt av min mor och det garn jag kan köpa från prisma samtidigt som jag är och handlar mat. Finns inte det där eldiga brinnande intresset så finns det inte. Jag tycker det är monotont och enformigt. Jag skulle mer än gärna vilja ha en "Still light" tunika i varm orange eller senapsgul. En tunika som så många i syjuntan har stickat till sig sjäva, men jag skulle ALDRIG få den färdig. Att sticka något så stort med en engelsk stickbeskrivning till på köpet känns för mig som att bestiga Mount Everest. Jag vet det och därför ids jag inte ens börja på.

Däremot kan jag förhoppningsvis en del om sömnad istället. Det är mera regel än undantag att jag är med på en tygbeställning och jag väntar hem min nya overlocksmaskin vilken dag som helst nu. Jag är en ointresserad, sporadisk stickare och sån får jag vara. Ingen kan allt, men alla kan något.