Yada-klänningen

Nu har vi varit på dop och fått närvara när Natalie blev döpt och nu ska jag då också sätta in ett inlägg om hennes festklänning, Yada-klänningen jag fick i uppdrag att sy åt henne.

Yada är alltså hennes thailändska namn och klänningen är sydd av två tyg från Thailand och min mammas gamla underlakan som foder. När jag fick den mönstrade tygbiten i min hand hade jag en klar bild av hurudan klänning jag skulle sy, men som ni läste i ett tidigare inlägg blev ju den idén till ingenting.

På väg med Melvin till förskolan en dag fick jag en bild i huvudet av en klänning som jag inte hade något mönster på, så jag började konstruera ett eget. Kanhända det finns i någon tidning, men ingen jag råkade ha så jag fick så lov att konstruera mitt eget.

Min utgångsplan var en A-linjeformad klänning med en kil i det avvikande tyget jag fått av min syster. Första prototypen blev fel på det sättet att kilen kom mitt på framstycket och så ville jag inte ha det, jag ville ha det lite till vänstra sidan. Jag tänkte om och funderade lite vidare och fick sedan kilen där jag ville ha den. Jag sydde en modell i ett gammalt påslakan och prövade det på vår gudson Matheo som är jämngammal med Natalie. Till min stora förbluffande glädje satt den helt bra på, jag behövde bara göra den lite vidare vid midjan.

När jag skulle börja sy ihop den rätta klänningen började jag fundera på om jag skulle ta mig in till stan för att köpa mera av det samma tyget som jag hade köpt till att börja med till den första, felkonstruerade klänningen. Men jag orkade inte och kom att tänka på att jag någonstans borde ha en liten bit plommonfärgad thaisiden som lämnade efter en klänning jag sydde till mig 2008. Och längst ner i mina gömmor hittade jag det och de resterna räckte precis till vad det skulle. Tyget är köpt i Thailand då min mamma och pappa var där 2007. Jag kombinerade den tunna thaisiden med det lite kraftigare tyget jag hade fått på vinst och förlust och det blev bra. Jag fodrade den sedan med ett gammalt lakan som var mjukt och härligt att ha mot kroppen. 

Klänningen passade och hon bar i dag alltså en klänning designad och konstruerad just för henne. Och jag är lite så där barnsligt stolt över att jag gjort allting själv! Ett tack måste jag också säga till Matheo och hans mor för enträget povande under processens gång. 

Få saker är jag riktigt nöjd och stolt över, men den här Yada-klänningen är en av dem.